Sorry att jag inte skrev ngt igår men jag orkade helt enkelt inte har för mkt annat skit att ta reda på bland annat mig själv. Just nu skulle det sitta fint med en biljett ngnstans bort härifrån ett tag o slippa allt o bara andas o ta de lugnt.

Varför kan jag inte bara släppa taget om dig och fortsätta vidare?
Varför? Jag frågar mig själv hela tiden.
Men det är fan inte lätt.
Att gråta efter dig varenda jävla dag.
Att jag saknar ditt leende, ditt skratt
Dina bruna  ögon jag drunknade i

Hela dig.

Jag måste fan vara en idiot. Vad håller jag på med egentligen?
Detta suger verkligen!!

Ne madde en spark i arslet skulle du behöva och släppa taget för att gå vidare.
Men det finns ngt inom mig som säger att jag ska hålla kvar och vänta ett tag, men varför egentligen? Det finns så mkt känslor inom mig som jag inte kan släppa ut. Jag vill bara skrika rakt ut och hoppas på att du ska fatta hur jag mår. Men jag är så jävla pantad i skallen borde fan ha fattat för längesen att du bara playa mig.

NE NU BLIRE SINGEL LIVET TILLS JAG DÖR!!

Att sitta o supa sig aprak skulle definitivt inte skada alls just nu!
Måste ta tag i allt nu, börja sköta skolan med. Men jag har som sagt nada motivation i kroppen behöver hjälp med att stiga upp o åka iväg. Mitt psyke rasar snart. Och att det inte finns ngn social kontakt med mina päron gör inte saker o ting bättre heller. Dom ända jag riktigt kan lita på är mina vänner och thank good att jag har dom annars vette fan vart jag ska ta vägen. TA MIG HÄRIFRÅN TACK! JAG STÅR INTE UT LÄNGRE!!!

Ne nu ska jag sluta skriva tycka synd om mig grejjer här
Ska kramas med mina kuddar och hoppas på att jag aldrig vaknar nå mer.

PUSS!